Tillfälligt sortiment 3/7-2026

Veckan inleds med ett äntligen. Två otroligt goda sherryviner från Sanlúcar och Jeréz hittar nämligen sin plats i hyllan nu på fredag. Båda vinerna skulle lanserats i föregående månads enda lansering men blev framskjutna av okänd anledning.

Det ena är något så spännande som en årgångsbetecknad Manzanilla. Manzanilla är en stil av sherry som tillverkas på samma sätt som Fino. Det är den torraste och slankaste stilen. Skillnaden mellan Fino och Manzanilla är att Manzanilla måste lagras i kustnära Sanlúcar de Barameida. Sanlúcars närhet till vatten ger ett mildare och fuktigare klimat. Klimatet är extra gynnsamt för utvecklingen av flor, det jästtäcke som ger all fino och manzanilla sin saltstänkt jästiga och extremt torra karaktär. Torrheten förstärks av jästtäckets förekomst då det delvis livnär sig på glycerolet i vinet. Därför blir Manzanilla ofta än mer slankt och stramt jämfört med Fino. På plats har jag hört vinmakare kalla Manzanilla för världens torraste vin.

Det aktuella vinet skiljer sig en del från den beskrivningen även om det är snustorrt. Manzanilla behöver nämligen toppas upp ganska frekvent för att hålla jästtäcket friskt. Utan tillgång till unga, näringsrika viner att toppa upp faten med har det mer rondör och kropp än skolboksexemplena. Jag skulle inte fega ur med detta vin utan gå på med lite matigare snacks som exempelvis rökt skarpsill i olja på grillat surdegsbröd med vispad ricotta.

Det andra vinet är en återkommande favorit från giganten Gonzalez Byass i Jeréz. Fino en Rama är en ofiltrerad stil av Fino som har mer struktur och komplexitet än de svep och svälj-vänliga varianterna du serveras i bodegorna runtom Jeréz. Otroligt gott i sin ensamhet en varm sommardag men funkar också till en uppsjö sydspanska tapas.

För full transparens är detta mitt försök att väcka ditt intresse för en kategori av vin som varit på dekis under en längre tid. Köp det, drick det, fascineras över hur osannolikt matvänliga dessa uppspritade mästerverk är. Köp båda, do it for science.

Av de vita vinerna jag recenserat är samtliga klassiskt präglade och av bra kvalitet. Mest vin för pengarna hittas enligt mig i Sydafrikanska 2024 Silene Chardonnay från Capsensis Wines i Stellenbosch. Även Brocard levererar tryggt med sin 2024 Chablis Premier Cru Fourchaume, även om det kanske inte är det mest lagringsdugliga exemplet.

Ett rosa vin är recenserat och även det bjuder på mer än de generiskt ljusrosa törstsläckarna brukar.

Bland de röda vinerna tycker jag återigen att Sydafrika levererar med 2024 Pinot Noir från producenten Newton Johnson som håller hus i svala Walker Bay. Såväl Tenuta di Capraia som Couly-Dutheil leverar igenkännliga och producenttypiska viner. För mig har åtminstone båda dessa viner ett signum av att vara något mer moreish än snittet. Ett vin jag gillade starkt denna vecka men som försvunnit ur uppställningen är Moss Wood’s 2024 Amy’s – extremt prisvärt och lagringsdugligt. Jag ska försöka fånga upp när det lanseras och publicerar provningsnoteringen då. Ett annat vin jag inte provat men vågar vurma för i blindo är ytterligare ett sydafrikanskt vin: Kanonkop Wine Estates 2022 Paul Sauer. En Bordeauxblend som även den brukar leverera bortom sin prislapp och utvecklas fint. Sydafrikanerna kan helt klart detta med kvalitet per krona.

Glöm inte att följa oss på Instagram, tagga oss i pavor du köpt baserat på våra rekommendationer och interagera med våra inlägg. Det är viktigt även fast jag önskar att det var oväsentligt.

Tillfälligt sortiment 10/7-2026

Nästa veckas lansering bjöd på lite blandade intryck. Dels var Susana Balbos vin 2025 Signature Barrel Fermented Torrontés något underväldigande. Inte för att det brukar vara en filosofisk upplevelse men en väldigt trevlig skapelse. Det är fortfarande en vägvisare för majoriteten av Torrontesbaserade viner, saknar bara lite udd i denna upplaga. Till skillnad från nästa berörd producent är Susana Balbo en med klinisk precision. Tråkigt för vissa, väldigt lätt att köpa tycker andra.

Vin väcker känslor. Lust och glädje är kanske de jag oftast upplever. Jag har också upplevt hur vin kan locka fram sorgen man bär på eller väcka liv i osäkerheter inom en. Det är däremot bara i de bästa av fall man blir känslosam över själva vinet. Därför känns det konstigt att jag blir snudd på förbannad över Cornelissens evigt volatila skapelser. Då är det inte ens de vanligt förekommande volatila syrorna i vinerna jag anmärker på. Asteriskerna är många i just denna veckas vin men den största är det faktum att variationen mellan årgångar och flaskor är på en nivå som gör det svårt att rekommendera även i fall där jag snubblar över mindre rustika exempel. Det är synd. Ibland är råmaterialet uppenbart bra.

Nu till det roliga.

Veckans två favoriter bland de vita vinerna bjuder på ett klassiskt exempel och ett som vi inte ser så ofta i Sverige. Först ut Domaine Laroches 2022 Chablis Premier Cru Les Vaillons Vieilles Vignes. Les Vallions är ett läge som ger ganska generös frukt och 2022 års värme bidrar ytterligare till att ge frukten en knuff framåt. Trots det har vinet gott om ryggrad och elegans. Priset är även tilltalande för ursprunget och kvaliteten, tycker jag.

Det andra vinet är 2024 Vonarburg Riesling från från Cobb Wines i Anderson Valley, Kalifornien. Av alla vita viner jag provat inför denna lansering är detta helt klart det med störst potential för framtiden. Dessutom väldigt gott och välbalanserat. Det är åt det fylligare hållet men likt chablisen har vinet en syrligt stram ådra och energi som både driver smaken framåt men också bidrar till en väldigt snygg balans.

Rosévinet är signerat Cornelissen.

Bland de röda vinerna jag provat är jag mest exalterad över Alain Brumonts 2022 Château Bouscassé Vieilles Vignes. Det inleder intensivt och fruktframåt men bjuder på massvis av substans och struktur. Ett solklart exempel där göm och glöm är tipset. För 399 kronor är det nästan en order.