Vi inleder i vanlig ordning med de mousserande vinerna. Av dessa har jag provat vå.
Båda vinerna är bra i sin prisklass. Det rör sig om vin från Champagne respektive Jura. Champagnen är en så kallad blanc de blancs, alltså gjord på hundra procent chardonnay. Det andra vinet är en klassisk blend av chardonnay och pinot noir.

Vitt vin

Bland de vita vinerna finns många bra alternativ. Samtliga tre rieslingviner är väldigt välgjorda, där Dr. Loosens vin sticker ut kvalitetsmässigt. E. Guigals Condrieu är återkommande stabilt med bra balanserande fräschör i denna upplaga. Även Au Bon Climats vin, Santa Barabara Chardonnay, upplevde jag mer koncentrerat och drivet än föregående årgång.

Sydafrikanska Thorne & Daughters vin Snakes & Ladders Sauvignon Blanc gjorde också ett gott intryck. Återhållsamt grön och elegant rendering av druvan. Även typiskt gulfruktig och saftig, vilket jag tycker är läckert ihop med en läskande syra.

Rött vin

Minns att jag blev smått sur av att prova mig igenom de röda vinerna inför denna veckas lansering. En kombination av kass dagsform och ett bräde lagom kan göra det för en. Inte nödvändigtvis för att kvaliteten avviker nämnvärt från andra lanseringar. Jag fann däremot inget att bli exalterad, imponerad eller (positivt) överraskad av. Vin väcker uppenbart känslor och känslor påverkar hur vi upplever saker, inte minst smaker. Följ mig för fler rim.

Mitt uppdrag går väldigt lite ut på att kränga vin, mer exakt inte alls. Trots det vill jag gärna lämna en provning med glädje i tangentbordet och sinnena. Främst för min egen skull. Gott vin är kul att prova, kul att skriva om. Förhoppningsvis kul att läsa om.

Trots ovan finns det ett fåtal ljusglimtar. Don Melchor avhandlades kort i nyhetsbrevet, men är solklar etta på pallen. Sen tycker jag att de två sista vinerna i kategorin kralligt också gjorde bra ifrån sig. Det rör sig dels om Vinha Mãe från portugisiska producenten Quinta de Chocapalha samt Cabernet Sauvignon från Bodegas Weinert i Mendoza, Argentina. Båda är från 2018.

Det förstnämnda är en kraftig blandning på druvorna touriga nacional, syrah och alicante bouschets. Även om det för min smak saknar en del elegans är det ett välgjort vin med bra balans mellan frukt, fat och fräschör.

Det senare är likväl muskulöst. Däremot mindre uppenbart rostat och kryddigt vilket jag uppskattar. Här är också vinets ålder något mer framträdande. Hade det funnits en gnutta mer driv i syran hade jag helt klart lutat i denna riktning. I slutändan handlar det om preferenser. Två bra viner till en rimlig peng.

Om du ännu inte följer Vintelegrafen på Instagram blir jag ledsen. Är ful när jag gråter.