Tenuta delle Terre Nere

Systembolagets webblansering 16/1-2025

Torsdagen är, som nyhetsbrevet berört, tillägnad exklusiva och åtrådda buteljer. Små upplagor och stort intresse i kombination med klickbottar och lyckosökare har gjort upplevelsen osexig för den som faktiskt handlar för att njuta.

Lyckligtvis brukar det finnas en å annan flaska som hamnar i skuggan av dessa enhörningar och lyxviner. Denna gång rör det sig om ett helt gäng viner från producenten Tenuta delle Terre Nere på Etna. Perfekt tillfälle för dig som går tomhänt ur masshysterin imorgon eller helt sonika vill köpa något som också är jävligt bra.

Jag ska villigt erkänna att jag blev smått begeistrad när jag satt och provade dessa viner på Vinkällaren Grappe. Jag upplevde vinlycka och det tror jag märks i poängsättningen. Jag har för den sakens skull inte reviderat mina poäng. Det är med rätt stor marginal det bästa (och godaste) jag provat från vulkanen Etna.

Jag har heller inte reviderat andra poäng där jag varit uppenbart syrlig vid provningstillfället. Det är ögonblicksbilder. Ofta provas tre till fem dussin andra viner i samma veva. Denna gång fick jag tid och ro att bekanta mig med vinerna ordentligt, det tackar jag för.

Av nio olika viner har jag provat fem varav ett vitt och fyra röda. Ett av rödvinerna lanseras i tillfälligt sortiment nästa vecka.

För den som inte är bekant med Etna är vinproduktionen i huvudsak koncentrerad till vulkanens östra och nordliga delar. Då sol inte är en bristvara på ön hittas många av de högst ansedda vingårdarna och producenterna här. Bortvända från den varmaste solen och på en höjd mellan 400-1000 möh. Du hittar etthundratrettiotre mindre ursprung, såkallade contradas, på Etna. Dessa contradas får pryda etiketterna och ska spegla platsens säregna prägel.

Huvuddruvan för rött vin heter Nerello Mascalese och ger i regel förhållandevis lätta viner med frisk syra och tydlig struktur. Det förekommer ganska många liknelser med nebbiolo och med breda penseldrag kan det vara en bra vägledare. Jag upplever ofta parfymen mer lilablommig och frukten något mörkare. Bland de vita druvsorterna är carricante den viktigaste. Det är också en lokal druvsort med hög syra och en förhållandevis neutral profil. Gulorange citrus, ofta med en viss örtighet och ett för mig superitalienskt zestigt avslut.

Tenuta delle Terre Nere har, i ett mycket förvirrande drag, gett sina viner benämingar som premier och grand cru. Det finns ingen officiell rangordning av dessa contradas, även om det förmodligen hade varit av godo ur ett kommersiellt perspektiv. Det verkar lyckligtvis som att Systembolaget synat dessa benämningar, även om de förekommer i andra publikationer online.

Om jag bortser från det tycker jag de röda vinerna visar på tydliga skillnader sinsemellan. Samtidigt finns det likheter nog för att jag ska lära känna platsen och producenten. Några ger en havsnära, frisk förnimmelse som lyfter vinerna. Några har en lätt rökighet. De är parfymerade och eleganta på ett spektrum av svalt till solmoget. Samtidigt är vinerna större än de Etnaviner jag tidigare bekantat mig med. Samtliga har en bra balans av koncentration och extraktion, frukt, fatkrydda, fräschör och struktur.

Det vita vinet tror jag kan flyga under radarn vid en första sip, men jag fann det väldigt tilltalande och elegant på ett sätt som egentligen är unisont för många av Italiens bättre vita viner. De är inte in your face.

Bäst, i mitt tycke, var det lite svalare San Lorenzo. I en drömvärld kniper man två av varje för en jämförelse i samtiden och framtiden.

Tillfälligt sortiment 17/1-2025

Fredagen bjuder på en bra bredd av stilar och ursprung. Utöver vinerna som lyftes i nyhetsbrevet tyckte jag att båda vinerna från Jolie Ladie i Kalifornien var mycket tilltalande. Det vita är gjort på trosseau gris, en druva som vanligtvis är hemmahörande i Jura. Det röda är en klassisk sydfransk blend på grenache, syrah och mourvedre. Bägge vinerna är lekfulla och lättsamma men har gott av substans och kvalitet för att fånga den nyfikne.

Även Viña Bosconia Reserva från R. López de Heredia - Viña Tondonia charmade mig. Producent och områdestypiskt men i en något slankare tappning. Polerat mjuk och tillgänglig för den som är törstig. Förmodligen en utgåva som du gör bäst i att inte lagra allt för länge.