Systembolagets lanseringar v. 35

Systembolagets webblansering torsdagen den 29 augusti

Ny vecka och nya anledningar att revidera eller omförhandla vinbudgeten där hemma. På torsdag ställs hela fyrtiosju viner ut till de rappaste onlineshopparna landet runt och jag kan tänka mig att det kliar i fingrarna hos många vinentusiaster med diverse buteljeringar från omskrivna producenter som Felton Road i Central Otago, Hirsch i Sonoma, Ratti från Barolo, Grand Cru buteljeringar från Dom. Henri Boillot och Deutz i Champagne. Därtill Raul Perez som gjort sig känd med buteljeringar från såväl Galicien som Bierzo på inhemska druvor som albariño, godello och mencia, som också görs sällskap av Timo Mayer från Yarra Valley, bland andra. Fullsmockat, nördigt, kul och med bra bredd.

De två senare producenterna är kanske egentligen inte föremål för någon direkt liknelse givet att vi hittar Raul Perez i Bierzo och Timo Mayer i Yarra Valley. Men de har helklasjäsning, en fäbless för hemmaboende jäststammar och en hands off approach till vinmakning som gemensamma nämnare. Helt ärligt tycker jag att de ser ganska lika ut också men det får den nyfikne googla på egen hand.

Nåväl.

De två vinerna jag fått möjlighet att prova är båda från champagneproducenten Deutz, som i regel gör friska och strama viner med bra energi och driv från instegsnivån och uppåt. Allt gott så långt, men tycker att man missar mål med prissättningen, i synnerhet på Cuvée William, även om det isolerat är två välgjorda viner. Jag hittade störst glädje i relation till pris i fredagens lansering, 2018 Blanc de Blancs, och därefter Amour de Deutz Rosé.

Bordeauxerna i detta släpp är båda från 2016. Det rör sig om respektive slotts förstavin bärande samma namn; Ch. Grand-Puy-Lacoste samt Ch. Léoville-Poyferré. Ch. Grand-Puy-Lacoste är provad av Niklas år 2021 och du hittar hans provningsanteckning nedan. I botten på denna sida hittar du också en länk till Niklas årgångsberättelse om Bordeaux 2016.

*priset som hänvisas till var ett annat, lägre pris, än vad vinet nu lanseras för.

Åter till Timo Mayer, som under veckan släpper fyra viner varav två på torsdag samt två på fredag. Torsdagen bjuder på en chardonnay och en syrah, båda av årgång 2023. Samtliga viner jag provat från producenten skulle i regel må bra av att vädras ur i karaff och lagras i något år innan konsumtion, men det är sällan annat än njutbart. Jag har ingen anledning att misstänka något annat i denna årgång, men det ska åter bli sagt att jag inte provat den aktuella lanseringen och har därför inget underlag att påstå att det skulle vara som förut heller. Men jag tror det.

Raul Perez står som avsändare till hela tretton artiklar ur torsdagens släpp varav fyra är magnumbuteljeringar. Det rör sig bland annat om åtta röda och ett vitt vin under etiketten Ultreia av årgång 2022. Det är en serie där de olika rödvinerna till stor del består av field blends med en majoritet av druvan mencia från olika vingårdslägen i Bierzo och det vita är gjort på druvan godello.

Sammantaget för de röda är helklasjäsning, lång urlakning och lagring på fat. Det vita vinet bildar i vissa årgångar flor, den jästslöja som ger fino sherry sin distinkta profil och känns för egen del mest spännande. Samtliga helflaskor av det röda kostar 619 kr och magnumflaskorna går loss för 1299 kr. Det vita vinet Ultreia La Claudina kostar 549 kr.

Sketch är egentligen det enda vinet från Raul Perez ur torsdagens släpp som jag har en färsk anknytning till. En albariño från Galicien och kanske det mest kända vinet i hans rätt gedigna projektportfölj. På många sätt ett stort vin som jag upplever behöver tid för att komma till sin rätt. De exempel jag själv fått avnjuta har varit krämigt fylliga i sin genre, med mogen saltstänkt stenfrukt som ibland drar åt det tropiska. Inte provat befintlig årgång, senast druckit årgång 2019 denna sensommar.

Ur Felton Roads portfölj lanseras både producentens två plottspecifika pinot noirer och chardonnayer tillsammans med ett vingårdsspecifikt rödvin, även det på pinot noir. Samtliga viner är från skördeåret 2022. Niklas har provat vinerna under dagen och kommer att sammanfatta sin upplevelse på Instagram, följ honom där @niklas_a_berqvist, och imponeras över hur väl han hanterar begränsningen på 2400 tecken!

Noterar också i skrivande stund att Emidio Pepe letat sig tillbaka till torsdagens webbsläpp efter att ha blivit bortplockad för bara någon dag sedan. Min senaste och därtill enda bekantskap med producentens viner var en Montepulciano D'Abruzzo från 2003 som också visar sig dyka upp i detta släpp passande nog.

Det ska sägas att flaskan dracks och inte provades samt att en och annan öl kan ha hittat sin väg till min strupe innan dess. Samtidigt önskar jag på ett sätt att jag fått bekanta mig med alla viner som det skrivs om i den miljön, framför den i bunkern. Det är ju så minnen blir till. I goda vänners, viners och måltiders sällskap.

Med den asterisken ur världen så upplevde jag vinet som något knutet i sin inledning, därefter rustikt med uppenbar mognad och rostade lagringstoner, generöst körsbärs och plommonfruktigt med en riklig mängd örter och läder. Sammetslena tanniner och givande frukt som hängde kvar länge. Över vinet låg en doft av Rally Harry som jag under kvällen inte lyckades vädra ur, alltså bränt gummi. Det hade kunnat vara en väldigt angenäm nyans till ett annars mycket trevligt vin, men i min smak något för distinkt. Det behöver inte vara så att det stör dig, men jag skulle rekommendera en stund på karaff i vilket fall.

Sjuttononyktra poäng, drick nu eller inom fem år. Jag betalade några hundralappar mer för vinet på krogen än de 2295 kr det släpps för nu, i forskningssyfte.

Då inga fler viner ur torsdagen webblansering provats av mig så rundar vi av där, men jag rekommenderar att ta en titt på webbsläppet då det är brett och spännande i mina ögon. Som den servicegivare jag är hittar du länken dit längst ner i denna text, av samma anledning som mjölken står längst in i butiken.

Systembolagets tillfälliga lansering fredagen den 30 augusti.

Fredagens tillfälliga lansering innehåller egentligen inga kioskvältare, men ett helt gäng viner som är mer än godkända i den ibland något diffusa skalan kvalitet-till-pris. Trettio viner lanseras varav tre är mousserande, tio vita och sjutton röda.

De mousserande

Här hittar vi dels 2018 Blanc de Blancs från Deutz, en årgångsbuteljering med betydande del druvor från grand cru-byarna Avize, Oger och Mesnil. Jag tycker det är väldigt gott personligen. Årgången 2018 finner jag också, med breda penseldrag, vara en ruskigt välbalanserad årgång som har en kombination av munvattnande fruktintensitet och energi. Inte lika tight som jag finner 2013, men definitivt inte lika fluffigt som jag finner 2015 många gånger. Vi dras alla till olika saker men för mig är det kalas.

Därtill en frisk och livlig Crémant de Savoi som skulle släppts tidigare i höst, men som blivit framskjuten till nu. Det sista vinet är en pet-nat som jag saknar pronvingsnoteringar för.

De vita vinerna

Denna vecka hittar vi dels två spanska viner som inte helt otippat faller mig i smaken och är bra prissatta i relation till sin kvalitet.

Det rör sig om en godello från Rafael Palacios som i min bok bemästrat denna druvsort. För den nyfikne är därför vinet som nu lanseras en perfekt inledning till fortsatt utforskande bland de något, i brist på andra ord, ännu bättre vinerna från producenten. Därefter en albarino från producenten Forjas del Salnés vid namn Bastion de la Luna. Druvorna kommer från den mycket havsnära delen av Rias Baixas, Salnés, i likhet med de druvorna som används i Raul Perez vin Sketch som släpps på torsdag. Givet att jag inte provat Sketch i denna årgång är det inte mycket att jämföra, men av erfarenhet så är det två rätt olika viner trots att det finns kopplingar producenterna emellan, där fredagens lansering gissningsvis kommer vara närmare det gemene konsument förväntar sig, även om det förmodligen inte når exakt samma verkshöjd.

Fortsätter vi ögna igenom släppet så hittar vi en klart godkänd GG-riesling från årgång 2022 som också träffar rätt i relation till pris. Avsändare är producenten Gut Hermannsberg. För att bidra med en något mer nyanserad bild av årgången än vad jag återger i min provningsanteckning så är 2022 en väldigt varm årgång. Många producenter förmodar jag därför har valt att skörda förhållandevis tidigt, vilket kan vara anledning till min något kantiga upplevelse. Som Niklas nuddade vid i extrautskicket av Vintelegrafen som gick ut förra hösten är både längre skalkontakt och reduktion ett knep för att balansera rik frukt. Med det sagt bör de bli väldigt långlivade.

Noterbart besviken blev jag över Dom. Huets välkända och omskrivna Clos du Bourg Demi-Sec. Det ska sägas att ribban är hög från början och att det inte alls rör sig om något dåligt vin, men det är en version som ter sig något livlös jämfört med hur bra det kan vara.

De röda vinerna

Jag vill lyfta tre viner ur fredagens lansering. Det första är en grosses gewächs (grand cru) spätburgunder (pinot noir) från vingården Henkenberg belägen i Baden som produceras av WG Salwey. En djup och kraftig pinot med finess och välbalanserade fat. Förbannat bra och mycket vin för pengarna, trots en prislapp på fem hundra kronor. Sätt det i perspektiv till vad en förbannat bra pinot noir från Bourgogne gräver för gropar på sparkontot. Är benägen ge det en fynd-stämpel av den enkla anledningen att du slipper sälja din njure för att ha råd.

Näst ut är vinet Ch. de Villaneuve gjort på cabernet franc från Saumur-Champigny av årgång 2021. Perfekt för studier i methoxypyraziner, den grupp föreningar som avger gröndoftande aromer likt jalapeño och grön paprika. Kanske en otroligt nischad sak att intressera sig för, men det är ett återkommande inslag i många populära druvsorter så för den som precis börjat sin vinresa är detta ett väldigt tydligt exempel på såväl ursprung som druva. Slår också högt för sin prislapp på 189 kr tycker jag.

Sist men inte minst en för mig återkommande favorit, Dom. Raspail-Ay’s Gigondas. Ett sådant vin som fick mig att inse att jag inte alls tycker allt från södra delen av Rhônedalen smakar som en slät, meningslös kompott av kokt frukt med fat och örter. Även om det för all del är stort, varmfruktigt och fatat, så finns det liv och riktning i frukten. Något stickande hetta i denna årgång, men inom ramen för vad jag kallar välbalanserat. Duktigt gott till klassiska anrättningar på lamm som huvudartist, men jag tycker att vinerna förtjänar något år på lut. Årgång 2021 och kostar 299 kr.

Nyttiga länkar

Årgångsberättelse: Bordeaux 2016

Torsdagens webblansering
Fredagens tillfälliga lansering