Rhônedalen med Xavier Vignon

Den 16 maj var vinmakaren Xavier Vignon på Sverigebesök för att visa upp ett flertal viner som för tillfället finns tillgängliga i olika delar av Systembolagets sortiment.

Vignon är en mycket erfaren och välmeriterad vinodlare och vinmakare som började sin karriär i Champagne och Bordeaux men även spenderat många franska vintrar i Australien och Nya Zeeland (när de har växtsäsong där). Sedan slutet av 90-talet har han varit verksam i Rhônedalen både som konsult och sedan början av det nya millenniet med egen verksamhet.

Kombinationen av utbildning och erfarenhet gör att Vignon är mycket intressant att lyssna på. I en fransk kontext är han okonventionell inte bara därför att han använder sig av en del originella produktionsmetoder, utan även därför att han är så pass öppen med vad han gör och varför, något som annars ofta tenderar att bli diffusa svar om tradition och terroir.

Att Vignon inspirerats av sina tidigare erfarenheter märks också. Från Champagne har han lånat konceptet med att blanda årgångar som används i några av vinerna och de är väldigt tekniskt rena och välbalanserad på ett sätt som även är typiskt för australien. Samtidigt tycker jag att vinerna är väldigt typiska för sina druvor och ursprung. Det är kanske inte viner som är helt i linje med rådande trender (det skall gärna vara rustikt och småskitigt), men vinerna är utmärkt balanserad även om Vignon har starka åsikter om vikten av ”fenolisk mognad” i både röda och vita viner.

Xavier Vignon gör väldigt många viner som faller in i ett antal olika produktgrupper. Dels har vi viner som är klassiska representanter för sina olika ursprung i en uppdaterad stil med relativt modesta priser. Dels har vi Arcane-vinerna som är lite mindre konventionella vad gäller vinmakning och sedan en serie med viner av äldre årgångar som han köpt in från andra producenter och buteljerat under eget namn.

Som exempel på de lite udda tekniker som han använder kan nämnas att Cairanne-vinet La Tempérance dels jäst i mindre glasbehållare för att maximera fruktuttrycket och att Vignon sedan blandat olika årgångar för att nå balans och komplexitet. Jag vet att vissa vinälskare har starka åsikter om att årgångsviner är det enda rätta, men för mig är detta vin snarare ett bra bevis på att det är en väldigt bra metod för att göra ett välbalanserat och komplext vin.

De två vita vinerna som inledde provningen är de mest speciella då de producerats med hjälp av en metod som Vignon själv varit med och skapat - Vinarium. Côtes du Rhône-vinet Extra (som i externt) är jäst i en mycket stor träliggare i vilken Vignon sedan sänkt ned ett flertal små nya fat med det vita Châteauneuf-du-Pape-vinet (Intra, eftersom faten lagrats i det andra vinet). Dels ger de små faten viss ekfatskaraktär även till Côtes-du-Rhône vinet, men framför allt får vinet i de små faten lagras i en miljö som påminner om havet, med ett annat tryck och med väldigt begränsad tillgång till syre. Det leder till att aromerna behålls mycket väl och det inte finns något behov av tillsats av svaveldioxid förrän precis vid buteljering (men att vinet inte får några oxidativa karaktärer). Jag skulle vilja prova (många) fler årgångar och prova vinet med fortsatt lagring innan jag har någon åsikt om det gissningsvis mycket kostsamma förfarande är lika briljant som Vignon själv är övertygad om, men bägge vinerna är väldigt goda och har en mycket tilltalande och ren frukt. En video som visar upp skapelsen finns att hitta här.

De vita vinerna kan finnas att privatimportera via importören Philipson Söderberg, medan de andra vinerna antingen återfinns i det fasta sortimentet eller i beställningssortimentet.

Avslutningsvis några snabba ord om de äldre årgångar som Vignon erbjuder. Det här är viner som han inte producerat själv. Han har köpt färdiga viner av andra producenter, inte sällan sådana som han arbetat som konsult åt. Det handlar om viner som av en eller annan anledning aldrig buteljerats. De två vinerna som presenteras här är alltså skördade och producerade 1991 respektive 1999 men buteljerades först 2023. De uppfattas mycket unga dels för att de lagrats i stora volymer, dels för att korkarna ännu inte hunnit bidra med sin effekt till flaksvariation och gissningsvis även därför att vinet med jämna mellanrum toppats med yngre årgångar medan det lagrades i tankar. Inom EU måste bara 85% av vinet vara av den årgång som står på etiketten. Viner som lagras länge på fat eller tank toppas därför ofta upp med yngre vin för att kompensera för den naturliga avdunstningen. Om man inte toppar upp så kommer man få problem med oxidation. Man kan förstås även toppa upp med samma årgång, men i synnerhet vid längre lagring kan det vara svårt att hålla små mängder ”upptoppningsvin” fräscht och det är en välkänd källa till problem med olika mikrober. Bägge de äldre vinerna är bra om än ganska annorlunda jämfört med viner som lagrats i flaska motsvarande tidsperiod.