Ojai Vineyard med Adam Tolmach

Den 22 maj var Adam Tolmach, grundare och ägare till Ojai Vineyard på Sverigebesök. Han presenterade ett antal viner som finns tillgängliga på Systembolaget och en kommande lansering men även ett antal viner som funnits tillgängliga för restaurangmarknaden samt ett flertal viner som bara var med som referenser.

Adam grundade Ojai Vineyard redan 1983 men drev den fram till 1991 som ett sidoprojekt till Au Bon Climat som han grundade 1982 tillsammans med Jim Clendenen. När de gick skilda vägar blev Ojai Vineyard Adams heltidsprojekt.

Ojai ligger i Ventura County, en dryg timmes bilfärd nordväst om Los Angeles, men även om det är här man har sitt vineri och provningsrum så kommer merparten av vinerna från vingårdar som ligger i angränsande Santa Barbara County.

Santa Barbara är ett intressant område därför att till skillnad från majoriteten av Kalifornien så går kustbergens dalgångar från väst till öst, i stället för att följa kustlinjen från norr till söder. Trots att vi befinner oss relativt långt söder ut i Kalifornien är många vingårdar här svalare än i de klassiska områdena kring San Francisco Bay Area därför att exponeringen mot havet har en mycket mer direkt påverkan, bland annat genom kraftiga morgondimmor under den varmaste delen av säsongen.

Liksom är sant för övriga kustnära delar av Kalifornien är det dock en enorm skillnad mellan lägen som är exponerade för havet och lägen som är skyddade från det. En bilresa behöver inte ta mer än några minuter för att ta en från ett läge där man knappt får Pinot Noir att mogna till ett läge där man kan odla Grenache utan problem.

Oavsett hur starkt nedkylande havet är så är odlingsförutsättningarna här mycket annorlunda än på nordliga breddgrader i Europa. Till skillnad från Bourgogne har man ett medelhavsklimat, så även om mognaden sker väldigt långsamt på vissa platser så löper man inte samma risk att kyla och regn gör att man tvingas skörda druvorna innan de mognat.

Även i svala lägen går det därför ofta att nå en hög mognad (och en hög alkoholhalt). Jag minns de första årgångarna från Ojai som jag provade från början av 2000-talet som lite för sent skördade, med resultatet att Pinot-vinerna ofta påminde mer om Grenache än om Pinot Noir.

Sedan mitten av 00-talet har man succesivt ändrat sin odlingsfilosofi och vinstil och för min smak är vinerna mycket intressantare nu. Till skillnad från en del mer nyetablerade firmor i området så drar man inte svalheten till sin spets (vilket jag stundtals tycker är för långt), men de har en helt annan elegans och fräschör nu. Då som nu har vinerna utmärkt lagringspotential.

Det är förstås en fråga om smak och tycke, men för min smak behöver vinerna verkligen ålder för att riktigt visa upp hur bra de är. De är för den sakens skull inte alls svårdruckna när de är unga bara lite mer fruktdrivna och mindre komplexa än vad de blir med tiden. I en kalifornisk kontext är priserna dessutom klart modesta. Eftersom vi ändå pratar prisnivåer från ca 350 kronor och uppåt så är de inte mitt förstahandsval om jag vill ha ett rättframt och fruktdrivet vin, vilket de ibland kan misstas för när de är unga.

En stor fördel med Ojai Vineyard är att de sparar en betydande del av sin produktion och på plats i deras provningsrum i Ojai finns ett rejält bibliotek av äldre årgångar som man kan köpa med sig viner från.

Vita viner

Provningen inleddes med åtta vita viner av vilka hälften var av signaturdruvan Chardonnay. Det första vinet var Ojai Estate White, vilket är ett vin som bara producerats i några enstaka årgångar. Jag hade förmånen att prova premiärårgången när jag var på plats i Ojai hösten 2022. Vinet är speciellt därför att det är baserat på druvorna Ambulo Blanc och Caminante Blanc, två hybriddruvor som är framtagna av UC Davis.

Druvorna har flera egenskaper som är intressanta för en kalifornisk vinodlare, men deras allra viktigaste funktion är att de har hög resistents mot Pierce’s Disease, en sjukdom som sprids av vissa slags dvärgstritar (en gräshoppsliknande insekt) och som sakta men säkert hotar ödelägga den Kaliforniska vinproduktionen.

UC Davis har tagit fram både blå och gröna druvsorter och de är i huvudsak baserade på välbekanta Vitis vinifera(-druvor), ex. Cabernet Sauvignon, Zinfandel och Chardonnay. De resistenta generna har de framför allt från Vitis arizonica.

Adam Tolmach beslutade sig att vara med i projektet och fick tillgång till druvorna innan de släpptes på marknaden officiellt. Anledningen till att de används för Estate White och Red är att de ursprungliga vingårdarna i närheten av vineriet drabbades av sjukdomen för många år sedan och inte återplanterats förrän denna möjlighet dök upp.

Jag har inte provat någon av dessa druvor i eget majestät, utan bara i denna blandning, men åtminstone tillsammans har de en hel del likheter med Sauvignon Blanc. I den första årgången jag provade var gröna pyrazintoner lite mer markerade medan den andra påminde mer om en Sauvignon Blanc från Bordeaux eller annan soligare del av världen. Vinet är definitivt i toppen av hybrid-viner som jag provat även om det inte är fullt lika bra som deras tolkningar av klassiska druvsorter (än).

De resterande vinerna var alla av klassiska druvsorter, där jag tycker att Chardonnayerna är i en klass för sig även om Adams tolkning av Sauvignon Blanc verkligen faller mig på läppen. Stilen påminner om vit bordeaux vad gäller fruktmognad men är mindre påtagligt ekad än många sådana viner. De unga vinerna framstår ofta som mindre komplexa än Chardonnayvinerna (som är väldigt tilltalande redan i sin ungdom), men som vinet från 2016 visade så är Sauvignon Blanc i rätt händer en druvsort med utmärkt lagringspotential.

Röda viner

Vi fortsatte därefter med åtta röda viner. Liksom bland de vita fanns även en Estate Red baserat på en UC Davis hybrid med i uppställningen. Paseante Noir påminner mig om en blandning av Zinfandel och Cabernet/Merlot och det är ett välgjort vin om än kanske inte fullt lika övertygande som det vita, åtminstone inte i nuläget. Jag tror dock att bägge vinerna kan tänkas ha utvecklingspotential även om jag inte vågar sia om vilken tidshorisont som gäller.

Ojai Vineyard producerar ett stort antal viner av både Pinot Noir och Syrah och variationen är egentligen ännu större än vad Adam hade möjlighet att visa upp i denna provning. Jag tycker personligen att Syrah vinerna är några strån vassare i den internationella konkurrensen, men även Pinot-vinerna är utmärkta, i synnerhet med lagring. De allra senaste årgångarna av Pinot Noir är dock bättre än någonsin och Fe Ciega Discípulo 2021 var det mest tilltalande Pinot-vinet jag provat hittills och dessutom riktigt tilltalande redan nu.

Vad gäller Syrah var denna provning fokuserad på Roll Ranch och Santa Barbara Syrah, där det förstnämnda är ett varmare läge beläget längre från Stilla Havets kylande påverkan. Jag föredrar egentligen andra lägen som Adam gör vingårdsviner av, men Roll Ranch är fortfarande ett utmärkt vin även om jag saknar det svalare uttrycks som finns i många av de andra vinerna.