Domaene och Schloss Gobelsburg med Michael Moosbrugger

Den 27 augusti var Michael Moosbrugger från Schloss Gobelsburg på Stockholmsbesök. Anledningen var att man efter många år beslutat att byta importör. Vad jag hoppas att det leder till är att vi kommer se mer av producentens vingårdsviner i framtiden, för de är viner som jag verkligen saknat på den svenska marknaden.

I Sverige är Gobelsburg mest bekanta genom sina instegsviner, vilka säljs med Domaene Gobelsburg som avsändare snarare än Schloss Gobelsburg. Det är egentligen bara ett sätt att dela viner med olika ambitionsnivå, för alla vinrankor tillhör godset.

Domaene avser instegskvaliteterna och säljs med druvsort och regionala ursrpung. Oftast betyder det den bredaste geografiska indelningen, Niederösterreich, vilket är namnet på det Bundesland som Gobelsburg ligger i. Man gör dock även viner som säljs under Kamptal DAC vilket är ett mycket mer precist avgränsat ursprung som ställer större stilistiska och kvalitetsmässiga krav.

Själva Schloss Gobelsburg ägs sedan 1700-talet av Stift Zwettl ett cistercienserkloster med anor tillbaka till 1170-talet. Under den etiketten marknadsför man alla viner som kommer från de bästa vingårdarna, även om en del viner säljs med bynamn (Ortsweine) snarare än med vingårdsläge (Rieden- eller Lagenweine).

På 1990-talet insåg man att det minskande intresset för munklivet skulle göra det omöjligt för bröderna att upprätthålla produktionen själva. Man beslöt att sekularisera vinproduktionen och tog in Michael och Eva Moosbrugger för att driva godset. De tog över 1996 vilket betyder att nästa år blir deras 30:e skörd.

Gobelsburgs stil är klassiskt orienterad men tekniskt uppdaterad. Michael är visserligen mycket intresserad av historisk vinifiering och gör ett antal viner efter 1800-talsnormer, men de är en nisch av produktionen.

Gobelsburgs viner är långt i från de mest trendkänsliga i området, men tillhör i mitt tycke alltid toppskiktet. De är ofta både så pass generösa att de är goda som unga, men har för den sakens skull utmärkt lagringspotential.

Det var två årgångar som stod att prova. 2024 och 2023. Liksom på många håll i Europa var 2024 en årgång kantad av motgångar, även om det bitvis verkar varit varmare och torrare här än längre väster ut. Även om jag tänker vänta tills jag provat fler viner innan jag kommer med några utlåtanden så tyder de tre vinerna som var med här på att man ändå kan få till viner med en klassisk profil.

2023 hade liknande typer av utmaningar även om det verkar som att genomsnittsvinet är lite friskare och mer strukturerat. I jämförelse med Tyskland är vinerna ändå mer uppenbart varma och generösa i stilen. Det gäller även i jämförelse med Alsace, för även om det var mycket torrt och varmt där så ledde torkan till att många viner är klart återhållna i frukten och att alkoholen ofta är åt det lite lägre hållet.

Liksom i Tyskland tycker jag dock att fräschören vinner över tyngden även i dessa viner och det är verkligen en årgång som jag vill ha viner från i min källare. Jag låter provningsnoteringarna tala för sig själva.