Deutz med Caroline Latrive
I mitten av förra veckan bjöd Champagne Deutz och den svenska importören Swedish Brand in till en provning och masterclass med husets källarmästare Caroline Latrive.
Den hölls hos David at Home på Tranholmen och inleddes med en båttur som lyckades fånga den svenska sommaren in i minsta detalj. Solen sken hela vägen ut till Tranholmen och det var så grönt och frodigt längs Djurgårdsbrunnskanalen att vilken nationalromantiker som helst förmodligen fastnat längs vägen. Potentiella mästerverksmotiv avlöste varandra ett efter ett. Samtidigt var askgrå regnmoln ständigt närvarande i utkanten av synfältet och vi hann inte så mycket mer än att sätta i gång med vinprovandet innan himlen öppnade sig.
Deutz är ett champagnehus som ligger mig varmt om hjärtat. I en tid då champagnetrenderna antingen tycks handla om det extremt torra och syrliga eller det runda och fatigt oxidativa, faller Deutz kanske lite mellan stolarna. Jag skulle dock vilja påstå att det är stolar jag tror det är bra att falla mellan, för även om klassisk balans och elegans inte har samma chockartade wow-effekt som många av de trendigaste stilarna idag, så är jag övertygad om att det vinner i längden.
Med Caroline Latrive har man visserligen tagit ett lite nytt spår, men utifrån vad hon presenterade på masterclassen uppfattar jag att husstilen lever säkert. Utvecklingsarbetet handlar mer om hur man säkrar en klassisk balans i ett allt varmare och vädermässigt kaosartat Champagne.
För att kort sammanfatta min uppfattning av stilen så handlar Deutz till stor del om å ena sida Pinot Noir med hög mognad, å andra sidan vinifieringstekniker som inte förstärker druvornas naturliga kraft. De verkar i stället för att behålla så mycket elegans och fräschör som möjligt, vilket leder till en mjuk och inbjudande balans. Att det kanske mest kända vinet, Amour de Deutz, är en Blanc de Blancs får vi nog också se som ett tecken på att balans är ständigt närvarande.
Provningens fokus var de två Blanc de Noirs som lanserades i beställnings-sortimentet igår (23 juni). Det är ett relativt nytillskott i Deutz-portföljen där den första årgången var 2010. Då handlade det om en blandning av två exceptionella parceller med Pinot Noir i Aÿ. I de följande årgångar som Hommage à William Deutz lanserats (2012, 2015 och nu 2018) har man i stället buteljerat dem var och en för sig.
Även om bägge är Pinot Noir från sydsluttningen av Montagne de Reims (fast Aÿ på grund av sin belägenhet mitt för Épernays östliga utkanter räknas till Vallée de la Marne) så skiljer sig de mycket i stil.
Meurtet är östexponerat och ligger på djupare jordar, vilket gör läget svalare och lite mer sent mognande än La Côte Glacière som har magrar jord och ligger i full sydexponering. Jag har tyvärr inte provat de föregående årgångarna mer än enstaka gånger, men åtminstone i 2018 så sticker de ut som den mest extrema delen av Deutz-portföljen.
Eftersom jag inte provat så mycket vin det senaste året har jag inte provat jättemånga 2018, men de här vinerna ändrar inte min grundinställning i att 2018 inte är en stor årgång i klassisk mening. Vissa har invändningar mot de höga skördeuttagen, men för mig är det inte det som är problemet, utan snarare den mycket höga fruktmognaden och den för Champagne låga syran.
På förekommen anledning är de flesta viner jag provat sådana som kommer från mindre producenter som inte kan ligga så länge på sina flaskor. Många av dem har dessutom varit gjorda i en samtidsorienterad och ganska oxidativ stil som inte heller arbetar för vinernas fräschör och elegans. Vad jag tycker Deutz gjort rätt är att hålla sig till sin återhållna vinifieringsstil. Hommage à William Deutz 2018 är uppenbart något helt annat än de husets topp-cuvéer från mer klassiska 2014, men till skillnad från de flesta viner jag provat i årgången så är de generösa på gränsen till viss opulens, men utan att det går över styr. Jag har satt ett litet minus efter vinerna därför att jag tror att den som är mycket konservativt lagd kanske saknar en del syra och stringens, MEN även om vinerna skulle sticka ut rätt markant i en provning av de senaste årtiondenas bättre årgångar tycker jag att man förvaltat årgångens, druvornas och respektive läges förutsättningar på ett mycket bra sätt.
Jag ser verkligen fram emot att prova dem igen när de fått mer mognads toner, även om jag är säker på att de kommer göra sig som bäst om de får ackompanjera en smakrik huvudrätt.
För den mer konservativt lagde har de bägge vinerna från 2014 mer klassiska proportioner. De är dessutom i mitt tycke fullt redo att drickas även om de än så länge behöver en del luft. Det gäller inte minst den Pinot Noir-dominerade William Deutz. Till skillnad från ett flertal andra 2014 tycker jag att bägge vinerna hade ett driv och längd som jag annars tyckt varit ett tillkortakommande jämfört med stramare 2013.
Som årgång betraktat tycker jag ändå att 2019 stod ut som den mest lovande. Det kanske är farligt att säga baserat på ett vin, men min upplevelse är att vinet liksom i Bourgogne och Bordeaux lyckats med konststycket att behålla en mer klassisk fräschör trots att frukten är strålande intensiv.
Beroende på vilken stil och prisklass du är ute efter finns många intressanta alternativ. Detaljerade recensioner följer nedan.
Mousserande vin |
NV Brut Classic(Fast sortiment - nr. 7487) | |
Deutz | |
Champagne, Frankrike | |
Hustypisk i klassisk stil. Inbjudande doft med toner av gula äpplen och mirabellplommon mot en aning av Montélimar nougat. Samtidigt elegant, slank och pigg med syra som är mjukt inlindad i diskret gräddig textur. Mycket balanserat och harmoniskt vandrar den en gyllene medelväg mellan generositet och fräschör. | |
Lagringstid: | |
Poäng: | 17 |
Lanseringsdatum: | Redan lanserad |
Pris: | 569 (Helbutelj) |
NV Brut Rosé(Beställningssortimentet - nr. 77239) | |
Deutz | |
Champagne, Frankrike | |
Liknar Brut Classic i sin framtoning, med frukt som drar åt lätt syltade jordgubbar med diskret knäckighet och en aning av körsbär och dess kärnor. Jag tycker denna upplaga av Brut Classic är ett strå vassare i sin genre, men det är för den sakens skull en utmärkt rosé. Kan tänka att något år i flaskan skulle ge det en fördel i form av lite mer mognadstoner som jag inte tycker Brut Classic behöver. | |
Lagringstid: | |
Poäng: | 16.5(+) |
Lanseringsdatum: | Redan lanserad |
Pris: | 729 (Helbutelj) |
2019 Blanc de Blancs(Kommande lansering) | |
Deutz | |
Champagne, Frankrike | |
Mycket ung och primär, med intensiv men frisk frukt med drag åt ananas och citronzest. Väldigt direkt, öppen och pang på, men med klart mer driv än 2018. För Deutz en lite rivigare och mer kontrastrik stil, med viss citrus beska, men det möter upp frukten till en mycket balanserad helhet. En aning av rostade toner och Montélimar nougat i bakgrunden visar vart det är på väg. Varken den stramaste eller fylligaste stilen, men väldigt sympatisk och väldigt Blanc de Blancs. Jag gillar verkligen balansen mellan fruktintensitet och fräschör. En väldigt bra årgång! | |
Lagringstid: | 2029-2035(+) |
Poäng: | 18(+) |
Lanseringsdatum: | Kommande lansering |
Pris: | Kommande lansering (Helbutelj) |
2014 Amour de Deutz(Tillfälligt sortiment - nr. 90402) | |
Deutz | |
Champagne, Frankrike | |
Klart mer utvecklad i stilen än 2019, med tilltalande rostade och lätt nötiga toner. Mer klassiskt proportionerad och återhållen i frukten även om det har liknande citronzesttoner och diskret tropiska drag. Påtagligt mer rökig. Även om det är lite mer återhållet i doften så är munkänslan mer koncentrerad även om den byggs upp gradvis i förhållande till den direkta attacken i 2019. Väldigt bra driv och längd för 2014 som jag ofta uppfattat sympatiskt klassiskt, men utan det lilla extra. Behövde en del tid och luft för att öppna upp utan att för den sakens skull vara svår. Redan i en mycket tilltalande fas, men kan utvecklas klart mer. | |
Lagringstid: | 2025-2035(+) |
Poäng: | 18.5(++) |
Lanseringsdatum: | Redan lanserad |
Pris: | 2200 (Helbutelj) |
2014 Cuvée William Deutz(Tillfnr. 94576) | |
Deutz | |
Champagne, Frankrike | |
Inleder klart mer slutet än Amour de Deutz. Den har inte dess behagligt rökiga reduktionen, men heller inte några obehagliga toner, bara dämpad. Med tiden öppnar den upp mot utvecklade Pinot Noir-toner av bakade äpplen och Mirabellplommon med inslag av marsipan och plommonkärnor innan nougattoner och rostade nötter blir allt mer påtagliga. Bredare och tätare än Amour, men har ett mycket samlat intryck som för tankarna till norra Montagne de Reims snarare än sydsluttningen (varifrån de flesta druvorna trots allt kommer). Mycket bra längd och intensitet. Jag är klart mer förtjust i Amour till en början, men William Deutz växer starkt i glaset och är klart övertygande till maten. Elegant. | |
Lagringstid: | 2025-2035(+) |
Poäng: | 18.5(++?) |
Lanseringsdatum: | Redan lanserad |
Pris: | 1899 (Helbutelj) |
2018 Hommage à William Deutz Meurtet(Beställningssortimentet - nr. 73958) | |
Deutz | |
Champagne, Frankrike | |
En helt annan stil än vinerna från 2014. Lätt rosaskimrande i glaset och mycket fruktintensivare i doften, med inntensiva primära toner av hallon. Mycket mindre rostad och nötig, även om autolystonerna ligger bekvämt i bakgrunden och antyder vad som komma skall. Väldigt fin i sin fruktighet, med toner av citron och rabarber och en ganska tydlig blommighet. Väldigt njutbar nu även om jag personligen vill ha den komplexitet som ytterligare flasklagring kommer ge, åtminstone givet priset. Det finns många likheter med La Côte Glacière, men även om det inleder mycket runt och munfyllande är det mer stringent i avslutet utan att på något sätt vara hårt. Att det är en väldigt solig årgång går dock inte komma ifrån och vill man ha en mer klassisk balans har vinerna från 2014 mer att erbjuda vid sidan om att de också är mer drickfärdiga. Det här är dock en förtjusande tolkning av ett mycket soligt år. | |
Lagringstid: | 2029-2035(++) |
Poäng: | 18.5(+/-) |
Lanseringsdatum: | 2025-06-23 |
Pris: | 1399 (Helbutelj) |
2018 Hommage à William Deutz La Côte Glacière(Beställningssortimentet - nr. 74076) | |
Deutz | |
Champagne, Frankrike | |
Liknar Meurtet i stilen, men frukten är mognare och stadigare, med dominans av hallon och körsbär. Det saknar de blommigare och mer citrustonade dragen från Meurtet men har en aning av apelsinblomshonung och mörk choklad. Även om bägge vinerna är generösa ligger de helt olika i munnen. Där Meurtet börjar runt och mjukt och stramas åt halvvägs ned för tungan expanderar La Côte Glacière hela vägen ned till tungroten. Moussen också en aning mer dämpad, som det lojt virvlande skummet från en bruten våg. Syran är förvånansvärt låg, men det finns grepp och vinet lämnar munhålan med en saltaktig känsla som gör att det inte blir för tungt och framför allt inte klumpigt. Jag föredrar det lite mer klassiska uttrycket i Meurtet, men det här är en väldigt stark personlighet. | |
Lagringstid: | 2029-2035(+) |
Poäng: | 18(+/-) |
Lanseringsdatum: | 2025-06-23 |
Pris: | 1399 (Helbutelj) |