Text och provningsnoteringar av Niklas Bergqvist

WG Friedrich Becker är ett vingods som är beläget i Pfalz, eller rättare sagt på gränsen mellan Alsace och Pfalz. Vingårdarna ligger till en stor del på den andra sidan gränsen och innan EU och i synnerhet Schengenavtalet har det i omgångar ställt till logistiska bekymmer i regionen.

Becker gör viner av många olika druvsorter, men i den här provningen som leddes av Fritz Becker var det fokus på burgundiska druvor. Kalkmergel är ett vin av Grauer Burgunder, alltså Pinot Gris och hjort i en stil som inte riktigt vill hamna under en etikett.

Man har utnyttjat det faktum att druvsorten även om den är en vitvinsdruva egentligen har så mycket färgpigment att den upplevs rosa, eller som tyskarna eller fransmännen beskriver den – grå. Det är egentligen inte en egen druvsort utan en mutation av Pinot Noir som förlorat majoriteten av färgpigmenten på samma sätt som Pinot Blanc är en annan mutation som förlorat alla färgpigment.

Druvan kan på grund av sina färgpigment användas till att göra antingen vit- eller rosévin, men då bägge dessa stilar bygger på att man inte har med skalen under jäsningen så finns även en tredje möjlighet. Det här vinet är jäst tillsammans med skalen på samma sätt som man gör ett rödvin. Eftersom det finns så lite pigment i skalen blir färgen fortfarande blek och rosa snarare än röd, men det skiljer sig från ett rosévin i att det har mycket mer tanninstruktur.

Det blir helt enkelt en variant av ett orangevin (gröna druvor som är jäst som ett rött vin), där färgen får en mer rosa nyans än den bärnstensfärg som annars brukar bli slutresultatet. Att skaljäsa Pinot Gris är populärt på många håll i världen för tillfället, men många viner är gjorda i en mer oxidativ stil än vad Beckers vin är. Med mer luft så förändras färgen från den bjärt rosa färg som detta vin har till något som blir mer dovt rosa-orange.

Två av vinerna är av Chardonnay och i mitt tycke utmärkta representanter till genren som står sig bra mot andra viner av druvsorten i motsvarande prisklass oavsett ursprung. Liksom Kalkmergel är de förslutna med skruvkapsyl och kan vara i behov av rätt mycket luft även fast de börjar närma sig sin sex års dag.

Fokus i provningen var producentens Pinot Noir från olika lägen i det som idag sammanfattas som Schweigener Sonnenberg. Eftersom det finns lagdispyter runt användningen av de traditionella parcellnamnen skiljer sig namnen på baksidan och framsidan av etiketten. Becker försöker huvudsakligen kommunicera de exakta lägena, ex. Heydenreich eller Steinwingert, men följer också den tyska lagen, varför vinerna i detaljbeskrivningen har mycket längre namn. De har också en tendens att skilja sig lite från årgång till årgång efter hur det går i de lokala förhandlingarna. Exempelvis fick man 2018 inte skriva ut namnet Kammerberg på etiketten varför den delen av etiketten markerat med en censurering.

Stilen hos Becker genomgick en ganska kraftig förändring kring 2012/2013. Tidigare var vinerna mer senskördade och eken mer rostad, vilket gjorde att de ofta fick en lite plufsigare ischokladtonad stil som var vanlig i Tyskland för 10-15 år sedan. Den nya versionen har mycket mer fräschör i frukten, mer syra och driv och tydligare drag av stjälkar. Eken är också mer nedtonad även om den är närvarande. Man tillåter också vinerna få ett lite vildare uttryck med en aning av animaliska toner och en antydan till flyktiga syror. Jag har satt ett minus på flera av vinerna av den anledningen, men för mig är det positiva attribut som balanseras av vinets övriga beståndsdelar. Bitvis kan det vara en aning på gränsen och är man mer känslig än vad jag är eller vill ha en mer tekniskt ”ren” stil finns det andra alternativ som är bättre.

Det är mycket lagringsanpassade viner som trots att det till stor del handlar om referensprov av tidigare lanseringar fortfarande har långt kvar till full mognad.