Ch. Malescasse

Den 28 maj var Alban Cacaret från Ch. Peyrassol i Provence på Sverigebesök för att visa upp den senaste årgången så väl som den föregående av deras rosévin. De är stiltypiska och välgjorda viner och jag gillade framför allt det äldre vinet som tappat en del av de lite godisfruktiga aromer som hör ung rosé till utan att det för den sakens skull kändes det minsta gammalt eller trött.

Med sig hade Cacaret även tre årgångar av Ch. Malescasse, ett slott i Haut-Médoc som familjen köpte 2012 och lyckades skapa stora rubriker med när man valde att sälja av sin första årgång (2013) i bulk eftersom man inte tyckte att skörden höll måttet.

Malescasse är en Cru Bourgeois och liksom många andra slott i området gjort i en modernare stil där man använder en relativt hög proportion Merlot (normalt drygt hälften av vinet) för att skapa en fylligare och generösare stil än vad som traditionellt varit normen för området.

Den som läst det här nyhetsbrevet under åren vet att jag sällan är helt förtjust i denna stil, då jag tycker att områdets styrka snarare ligger i att kunna producera viner som har en slankhet och fräschör som sticker ut i världsproduktionen av dessa vanligt förekommande druvor. Med mer Merlot, fyllighet och alkohol uppfattar jag att stilen ofta blir mer generisk och svår att skilja från viner från andra delar av världen.

Jag uppfattar att de nya ägarna har en liknande åsikt och sedan de tog över slottet har man gjort ett enormt jobb med omplanteringar och börjat arbeta för att återigen göra Cabernet till den dominerande druvsorten. De viner vi provade här är alla äldre årgångar och mer i den stil som slottet hade innan.

Men även om jag ser fram emot att smaka den utveckling som skett de senaste åren så är de tre årgångar som vi provade här fortfarande tillgängliga på marknaden och med den ålder som ingår klart intressanta. Jag har personligen en stark preferens för 2015, men vet man med sig att man gillar en lite generösare stil är tveklöst 2016 också klart intressant. 2018 kom lite i skuggan av de andra vinerna, men jag tror det bitvis har att göra med en tillfällig fas.

Sijnn Wines med Charla Bosman

Den 16 maj besökte Charla Bosman från Sijnn Wines Vinkällaren Grappe och presenterade sina viner för en mindre grupp medlemmar. Dagen efter hade jag möjligheten att prova vinerna tillsammans med Charla och importören Brett Adam, som tillsammans med sin fru driver online-butiken Cape Wine Experience.

Sijnn Wines är en producent som jag bara provat några enstaka äldre årgångar från. De är belägna i en mycket avsides ward som heter Malgas, långt öster om majoriteten av produktionen i den Västra Kapprovninsen i Sydafrika.

Vingårdarna är planterade med en salig blandning av druvsorter som är anpassade för det torra klimatet, däribland framför allt Rhônedruvor, portugisiska druvor samt förstås Chenin Blanc.

Vinmakningsstilen är liksom i många av Sydafrikas för tillfället mest intressanta viner ”back to basics”, med spontanjäsningar och längre fatlagringar i huvudsakligen neutrala fat. Vinerna har mycket gemensamt med de från den nya vågen av Swartlandproducenter. Kombinationen av växtplats och lite annan druvsammansättning gör att de sticker ut som aningen stramare och mer linjära.

Gårdens signaturviner är dock ”blends” och eftersom framför allt det röda vinet tenderar att domineras av olika druvor i olika årgångar så finns en stor stilistisk variation. Jag minns att jag uppfattade de allra första årgångarna som jag provade (för ungefär ett årtionde sedan) som lite i överkant rustika, men i sin nuvarande skepnad tycker jag att vinerna är väldigt representativa för varför Sydafrika är det kanske mest spännande vinlandet för tillfället. Liksom är sant för Swartland tycker jag att de vita vinerna är några strån vassare än de röda, men det är genomgående mycket bra viner. Är man frankofil och Nya Världen-skeptiker (och inte bara insnöad på Bourgogne eller Bordeaux) är dessa viner de perfekta instegsvinerna till vad ”Nya Världen” kan erbjuda.